en kväll då man minns lite extra
Japp, nu kommer ett "sånt där inlägg", då hjärtat värker lite extra över en tid som passerat. Herregud vad jag saknar många, har jag listat ut. Mina fina norrmän, spanjorer och den där finska tjejen på summeranza som jag ej minns namnet på, vilkens axel jag somnade mot en sen kväll i en taxi någonstans i england. Kommer fortfarande ihåg lukten av blöt skinnklädsel av kombon regn+taxi-skinnklädsel och att rihannas Where have you been dunkade ur högtalarna i framsätet. När jag sprang genom halva staden för att hinna med sista nattbussen, barfota och utklädd till tiger. När jag sa hejdå till mina norska, och hon började gråta. När jag lärde mig ta halsbloss en kväll på stranden. Gömde mig från polisen i en soptunna. När man gick tvärsöver en gata och hörde "anna-stiiiiinnnnaaaa!!!!!! partygirl" skrikas av en främling. Så mycket kärlek. En sån där grej man aldrig glömmer, som etsar sig fast och påminner sig lite extra när det ploppar upp i feeden att en av dom fyller år. Nitton år. Tiden går. Då var jag femton, nu sjutton. Men jag glömmer aldrig kärleken. Den finns med mig hela tiden. Gud vad jag älskar er. Så fruktansvärt mycket. Nåväl. Gått vidare gjorde man för länge sedan, men minns gör man likväl
TILLBAKA TILL VERKLIGHETEN, abba-dokumentären var fab såklart men blev lite extra fab när jag med hjälp av mina sherlock holmes-gener (obs: mycket möjligt, man vet aldrig vem man egentligen är unge till) luskade fram en skål chokladglass i frysen. Springtur + glass =mycket lyckad kombo. Har även insett att det om vecka är eurovision-premiär. Och OM jag taggar?????? ESC är och förblir årets höjdpunkt. Älskar eurovision. Ser framemot den dagen då jag befinner mig på en läktare i någon stad i Europa, med ett dåligt dansband från typ Lettland framför mig. Den dagen blir fin.
Nu ska jag sova och tagga sovmorgon till 08.45 imorgon. Aaaaaaahhhhhhh
