Plötsligt är det tio år, sedan jag klev av på Centralstation
Har på riktigt haft världens finaste kväll. Hoppade på bussen och begav mig mot stan som vanligt vid kvart i fem. Väl inne mötte jag upp Beckis och vi diskuterade allt mellan himmel och jord innan det var dags för feminine. Och JESUS gissa vem som tillslut, efter lång kamp och många tårar fick till dansfan???? Jajemen!!!! Gissade ni Stalin hade ni fel, gissade nu stinis fick ni rätt!!!!! Grattis en kaka är påväg hem till er as we speak. Fortsatte med commercial och garvade och dansade omvartannat. Tog efter ett par timmar nere i studion mitt pick och pack (havredryck m chokladsmak och jackan) och KUTADE upp mot bussen. Träffade här på både Ida och Therese och bussresan hem blev helt plötsligt förvandlad till en himla mysig halvtimme där vi planerade flyttar till Norge, dansshower och skrattade så man storknade. Allt detta samtidigt som en annan sippade på sin chokladhavredryckmojgrej. Japp.
Och tillslut var vi framme i Kälen. Jag klev nerför trappstegen på bussen samtidigt som jag sörplade i mig de sista dropparna ur tetran. Timing. Promenixade uppför vägen med Krunegård i öronen och slog fast vid att våren är här. Imorgon är det April. Sommaren närmar sig, men ännu bättre är ju faktiskt att vår-helvetet är här. Våren är ju trots allt det bästa som finns. Efter inställda lektioner och Seinfeld, förstås. Och att dansa berusad i någons vardagsrum till tonerna av någon gammal 80tals-goding - typ it's raining men. Typ.
Tack och hej plommonpastej
