Du sa nånting som jag alltid velat höra (vet väl knappt själv)
Och min söndag räddades av min egna riddare i skinande rustning - nämligen Allan.
Gudinnan i den vita täckjackan rullade in genom Kälens portar vid ett, och följande timmar skulle vi leva upp med att fika alldeles för mycket, baka choklad-kola, glögga, och hade rave där vi var dels paljettklädda och dels nakna medan tonerna av ABBA och Enrique Iglesias fyllde våra öron. Shottade vodka gjorde vi också. För att vi kan, mestadels.
Glodde igenom gamla skolkataloger, kategoriserade gamla haff, däckade i en släng av paltkoma, jag höll morgondagens feminist-tal för Allan, spelade jullåtar på min ostämda gitarr, och vi båda häpnades över det finurliga med mikro-popcorn. What else? Diskuterade nyår och drömde om Berlin. Ja. En helt vanlig söndag med andra ord.
Trotsade min halva berusning och skjutsade ner Allan till bussen, vinkade av min sköna böna vid åtta-tiden och for hem för att däcka till Bob Dylan mitt på köksgolvet. En helt vanlig söndag.
