Nu får det väl räcka
Och en fylla som värmer bäst när livet är pest skulle en ju faktiskt inte blåneka till i nuläget. Inte alls faktiskt. Inte alls.
Kvällen har spenderats med att försöka traggla in det där förbannade svenska-talet, löst upp mig själv i badkaret och läst. Har återupptäckt Patti Smith och hennes böcker, och det är via dessa som jag finner någon slags livsgnista just nu. Delar en köppe te med pappsen. Tar ut min frustration på gitarrsträngarna gör jag också. Och funderar. Över vad som finns framför dessa 39 dagar. Vill nog egentligen inte ta reda på det. Kommer nog antagligen få reda på det. Inom 40 dagar.
Vill nog egentligen bara dra täcket över huvudet och aldrig mer komma fram. Men hur skulle det se ut? En har ju trots allt kor att mjölka.
Men NOG OM MIG
