Jag låter tiden stå still
Och slutligen, gårdagen. Yran-premiär.
I sällskap av mina kära i form av My, Emma & Challe hällde vi vinet i magen och tutade in mot stan. Plockade upp Patz på svensk cater där hon satt och beställde 200 kg rödlök och hamnade på Frösön hos gamla Norrlands-veteraner för förfest, nations-anekdoter, diskussioner gällande hur en bäst kockar en sittning och jag knaprade på ett hallonsnöre innan vi fick skjuts in till stan, och yran. Jo jävlar. Vi glodde på Linnea Henriksson, kissade bakom rådhuset, jag dansade bort mitt liv när Gessle spelade the look, hade deeptalk med challe i ett av stråket-tälten, investerade dessvärre i både alkohol och mat vilket smärtade i lilla plånboken men det sket jag fullständigt i och fuckade fullständigt ur när Kitok gick på scenen. Fan, den människan alltså.
Och här någonstans, mellan den andra och tredje ölen, med nya och gamla vänner runt mig beslöt jag mig för att bege mig hemåt. Tröttheten i lilla kroppen var påtaglig, jag inhandlade en thai-låda till och tog 23.30-bussen hem. Blev upplockad av en tant som tyckte synd om mig vid macken, fick en bulle och däckade sött.
Jovars. Ikväll tänkte jag leva rövare lite längre än till 23.30.
