Och fast det är kallt när vi ses
Och i berusat tillstånd skriver jag detta inlägg. För det är ju i de berusade tillstånden som jag trots allt är som ärligast.
Nåväl. Vi spenderade dagen med att städa ur vårt kära Björken. Vi skurade, dammade, hade sönder fingertoppar på allt för frätande medel och beslöt oss för att nä - nu får det fan vara nog. Och till tonerna av Avicii tog vi oss till centrum, carpade Falcon
på vårt älskade lilla Venedig, köpte snus & folköl på Tappström, snackade reportageresor, knull och livet och allt därimellan. Jag konstaterade runt den fjärde bärsen att existensen trots allt inte är så jävla bedrövlig och vi försökte sno till
oss en extra bira på Thaien. Det misslyckades. Såklart. Tog oss hem till tonerna av sommarkväll och garv - och jag och Lisa konstaterade att vi ÄR Mimmi & Reine i fjällen. Nu är det dags att däcka.
Tack som fan ändå lilla livet. För att du varit ett jävla as mot mig. För vore du aldrig ett as - skulle jag aldrig uppskatta de gånger du faktiskt fått mig att le stort utan anledning på 309an.
