Lies
Och veckor, månader, av slit, ångest och sömnlöshet fick slutligen sitt utlopp i att vi fick sätta upp vår gala. Två dygn som bosatt i Filadelfiakyrkan senare, femton miljarder rep, att jag släpade kulisserna, drog ur spikar, fällde ihop kamerabord, agerade
hjälp vid ombyten och avsaknad av bärs senare - så fick vi springa upp på scenen och ta emot publikens jubel. Och fira med en bärs. Eller två.
Galan är över. Vi fick ihop över 40 000 spänn. Jag är så otroligt stolt över det vi lyckades åstadkomma. Tillsammans.
Annat går det dock att säga om det som sker i svenska Akademien i nuläget. Fantastiska, intellektuella, modiga kvinnor får sätta sina poster och karriärer till - medan män som besitter samma poster men inte ens i närheten av samma hjärnkapacitet får sitta
kvar. Det är en skev värld vi lever i. En värld där sanningen skuffas under mattan och där fruktansvärda erfarenheter rynkas åt. Där kvinnor försummas medan män lyfts upp. En värld där en skimrande välgörenhetsgala är så otroligt nödvändig. För att
om inte annat visa, att något bättre går att nå.
Och all heder till Sara Danius.
