aannastinas.blogg.se

men det visste vi inget om än

Publicerad 2013-09-30 22:17:19 i hejdå farväl vi ses igen,

notera discobh:n som hänger uppe i vänstra hörnet, tror jag kör på den imorrn. fashion
 
Ett 2 & 1/2 män avsnitt & en kopp te senare börjar jag känna mig levande igen. Hoppas verkligen att man hålla igång detta med springandet, pga jag har så dåligt tålamod och tröttnar så himla fort på saker och ting. Men detta ska man väl försöka hålla uppe. Herehrehrhehhrhehrehrh.
Saknar förövrigt sommaren ganska sådär mucho mucho, att bara vakna när man vill var man vill och göra vad man vill hur man vill. T ex att spendera tio veckor med att scrolla facebook och äta bigpack. Hände en jag känner. Hehe. Heh. ehm. Nåväl tror inte jag har några fler viktiga livsskildringar att berätta om idag, annat än att jag höll på att springa in i en älg på löpturen. Jovisst, gott folk. Helt plötsligt stod den där, tjugo centimeter framför näsan på mig och ba "hej vgd". Sen blev det himla fart i tanken och där susade den älgen iväg runt monsterbacken. "Jahopp, fabulous life of annastina" tänkte jag innan jag sprang vidare.  
 
GONATT
 

vad jag bryr mig om är att du kallar på mig, även om jag inte kommer tillbaks till dig

Publicerad 2013-09-30 20:42:42 i hejdå farväl vi ses igen,

 
aaahhh finaste Håkan
 
Fattar ej att jag säger detta, men satan vad härligt det är ändå att springa. Känslan under springturen är dock lite mer "detta var ju inte så najs, nä nu måste jag kolla ner och se efter om benen fortfarande sitter kvar för nog fan känns dom inte". Och känslan efter är lite mer "BRA DÄR ÅH VA HÄRLIGT DETTA GÖR JAG IMORRN IGEN". Så jag tror jag håller fast vi dendär efter-känslan. Det är ju trots allt så att det håller längre i längden att vara lite optimistisk, än tvärtom. Haha, vem trodde det? Att denna mini-tanten skulle snöra på sig springskorna tillslut? Har helvetet frusit till is? Mycket möjligt. Jag rapporterar när jag kommer dit.
 
Detta med sats-adverb och komparativ artikel och sånt börjar även sätta sig lite smått. Vill jag intala mig själv iallafall. Så nu ska jag bara ta och göra kvälls-stretchen så är denna dagen väl någorlunda klar efter det. JUSTE BROWNIE IN A MUG SKA GÖRAS OCKSÅ. För ni vet väl att det bästa med träning, det är ju att man kan äta hur mycket man vill utan dåligt samvete efteråt. Så nu kör vi. Fetast vinner. 
 
 

jag känner inte mycket, men jag känner saknad

Publicerad 2013-09-30 18:46:00 i hejdå farväl vi ses igen,

 
Sen vi hördes sist har jag hunnit med lite ren och skär nostalgi. Har nämligen lyssnat på Sofijah's låt Varför cirkus tjugo gånger, och det ju sjukt hur texterna sitter kvar från när man lyssnade på dom sist. Alltså år 2009, jag var 13. Och jag såg ut som på bilden här ovan (varför blev jag ej antagen till top model kommer alltid förbli en gåta) Kommer så väl ihåg när jag började lyssna på Varför, min gamla vän Katarina hade sovit här, och vi tjuvringde till min handledare at the time, Gunbritt. Dock slutade hela detta samtalet i att jag blev påkommen och nog fan var det skäll på gång då. Liten och gullig som jag var, ångrade jag hela samtalet totalt och spenderade resten av dagen med att plugga in texten till Varför. NOSTALGI på hög nivå, med andra ord. Ta er en lyssning förresten, så himla värdelös är den ju inte

http://www.youtube.com/watch?v=bJkrhzv6NEQ

Ska ta mig ut i springspåret nu, så kör vi Brownie in a mug och svenskaplugg efter det. Recept på denna vackra brownie-skapelsen finns förresten några inlägg ner. Ha det fint sålänge
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela