Det första språk som jag lärde mig av mamma är det första språk som jag börjat glömma
Och trots att jag varit trött, gnällig och bepestat min arme kompanjon Johannes med min pms-hjärna en dag som denna - så har det ju faktiskt gått. En har ju faktiskt överlevt. Så, i tur och ordning;
Vaknade alldeles för tidigt (06.05 för att vara exakt) och snoozade alldeles för länge (06.52 för att vara exakt) för att inleda dagen på bästa sätt. Nåväl. Jag & Johannes hann med 07.05-bussen mot Brommaplan iallafall, så alltid nåt. Och sen så. Sen följde dagen borta i Hagsätra, vi intervjuade rektor, lärare och filmade pingis-spelande elever, halsade en kopp kaffe (alltså ärligt HALSADE), tryckte in en halv dosa i käften och pallrade oss mot tuben till stadshuset efter en lite för lång pratstund med pratglada Haltande Tanten på skolgården. Nåväl. Vi gjorde entré i stadshuset, blev stripsearched, fick felstavade namnskyltar och spenderade en halvtimme uppe på Liberalernas kansli där vi intervjuade ordförande för utbildningsnämnden. JodåSATT. Dagen fortskred med ett avlidande på mycket välbehövd indisk buffé, jag var grinigare än någonsin, Johannes snackade gotländska och jag gick in i en lyktstolpe. Drog med oss de 2000 kilo tunga kameraväskorna, köpte kanelbullar till hela tjocka korren på Ica, och hamnade hemma. Drog kaffepaus med Jacob, snackade Mongoliet och existensen, och har sedan en mycket välbehövd makaron-ätar-paus vid 18, suttit uppe i mediasalen och redigerat jävel. Tills fingrarna ramlade av och jag bad klasskompisar att dra åt helvete baserat på exakt ingenting alls. Således ansåg jag det vara lämpligt att call it a night och har numera bosatt mig på lilla römme. Har tänt ljus. Käkar chips. Försöker få ordning på en annars otroligt dysfunktionell vardag. Nåväl.
