(I like me better when Im with you)
Sen sist har det minsann varit liv i lyktan. Mitt älskade ÖFK begick lite för många misstag i torsdagens match, men det stoppade inte hela stan från att vara klätt i rött och svart, det stoppade inte mig från att gå längds Kyrkgatan och le större än jag nånsin gjort, och det stoppade inte falkarna från att skrika ut ramsorna. Tack som fan ÖFK.
Vad else. Har avslutat min första praktik-vecka, har agerat skjutjärnsreporter, lunchat på jazzy med Jonas, skrivit artiklar om fraktbolag och isvakar, snusat obönhörligt och druckit portvin med morsan. Nu är det helg. Vad den erbjuder tåls att ta reda på.
Fy helvete vad jag saknar mitt Norrlands. Mitt lärar-crew. Mina kaggisar. Fy fan.
Mensen är nog på ingång.
