Jag går ändå runt i nån jävla dagdröm
Dagar har passerat sedan sist. Dagar bestående av roadtrips till Järfälla, att jag lurat min förkylning med att kröka mig stupfull två kvällar på raken, bubbel & rostmackor hos Ida, hångel på lokal, tacos i Stenhagen med Jocke, Gurra & Linnea,
rants om hur mycket vi avskyr mänskligheten med Siri över en grön öl på Orvar, en total urfuckning till livebandet som spelade Irländsk folk igårkväll, då jag & Challe beslöt oss för att dansa på stolarna och att i bakisångorna laga en tacopaj
medan Lisa sjöng the Cardigans i bakgrunden. Jovars.
Det är inte så dumt det där ändå. Att ha kompanjoner lite här och där. Att kunna ta en dagsfylla på Orvar med en kär vän. Att tillåta sig själv att vakna upp i Farsta. Att nånstans kunna känna sig tillfreds med tillvaron. Ibland iallafall.
