det är först när man ger upp som det blir nåt nytt
Så var årets helg till ända. Har beslutat mig för att komprimera det hela spektaklet till ett inlägg per dag, hoppas jag överlever resans gång.
Så FREDAGEN. Dagen utan namn, men som jag givetvis beslöt mg för att kalla "analborg". Spn e jag. Efter en dag i studiebesökens tecken, då lilla klassen dansat till avicii på medis och kollat på förstorade klittor på RFSU - så hamnade jag på pendeln mot Uppsala efter att ha fått hjälp att hitta dit av en gammal på spåret-profil!!! Wow. Väl i Uppsala agerade jag stressens morsa när jag rusade från nationen hem till Challe för att svida om till kvällens kaliber-outfit. Och sagt och gjort, så hamnade jag på nationen. Dammiddag. Och dammidagen var precis i vanlig ordning - ett enda stort fylleslag. Vi dansade till Sean Banan, jag agerade olämpligt fler än en gång (sån e jag!!!!), snapsade, sjöng och dansade lilla livet ur mig på släppet. Hamnade vid rackis, knäppte en efterfest-bärs och däckade sött fram emot 03-snåret. Valborgshelgen var officiellt inledd.
